Sommarbloggen 2016: Del 1

I Guds närhet

”Den mätte trampar på honung”, står det i Ords. 27:7. Världen försöker hela tiden mätta oss med underhållning, södernresor och materiella saker. Det är inga dåliga saker i sig själv, men vi som är Guds heliga behöver vara medvetna om att underhållning lätt bedövar oss. Vi kan bli så bländade av underhållning att vi lägger Gud på hyllan en stund och struntar i att be och söka honom.

David Wellstam som är ungdomspastor i Örebro gav en liknelse om detta i en undervisning som jag lyssnade på. Om du har en påse och du fyller hela påsen med äpplen kan det vara svårt att också få plats med mandariner. Så är det också med våra liv, om vi har hela våra liv fulla med världens underhållning är det svårt att få plats med Guds goda. Vi måste välja att ta bort något för att få mer av honom.

I mitt eget liv har jag fått se hur den motsatta principen; att äta sig hungrig, har visat sig fungera. Jag har medvetet valt att ”äta” av Guds ord och spendera tid i hans närhet och fått se hur min hunger till allt som är Hans bara har vuxit. Jag har också konkret fått märka att jag verkligen mättas av att vara i hans närhet och fått smaka på glädjen, friden och kärleken som han ger. David skriver i Psaltaren 17:15: ”Men jag skall se ditt ansikte i rättfärdighet, jag skall mättas av din åsyn när jag vaknar.”

Gud har enorma förråd av hans goda att mätta oss med, vi behöver bara välja att ta emot det. I Ef 2:18–19 står det att vi genom Jesus har tillträde till Fadern genom Anden. Vi är inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. Vi har alltså rätt att komma inför Gud genom att vi tagit emot det Jesus gjorde för oss på korset och genom att han har gett oss Anden.

När jag spenderar tid i Guds närhet brukar jag börja med att fästa min blick på honom, vilket går lättast genom att lovsjunga honom. Då upplever jag det som att jag skådar något otroligt ljuvligt, rent, sant, ljust och underbart. Jag kan stanna där och beundra honom, konungarnas konung, långa stunder. Efter det ber jag som Anden leder, tar emot Guds ord in i min situation eller får nya idéer och uppenbarelser om olika saker. Det ser olika ut från gång till gång och det är inte alltid som jag hör att Gud talar något specrifikt till mig, men det bästa jag vet är att komma inför honom som hans dotter. Från den platsen av intimitet med Jesus och säkerhet på vår identitet som hans barn får vi leva ledda av Anden och lära oss att inte hålla tillbaka livet inom oss, utan låta strömmar av levande vatten föda ut ur oss till andra människor.

Simone Schmidt, styrelsemedlem i HSSM

Artikeln är publicerad i oktobernumret, läs hela nyhetsbrevet via den här direktlänken!