1. Hela Bibeln har uppstått genom den Helige Andes inspiration och är som Guds ord absolut sanning.
2. Den treenige Guden har genom sitt ord skapat världsalltet. I syndafallet, som är en historisk verklighet, trotsade människan, lockad av satan, Guds heliga vilja, förlorade gemenskapen med honom och kom under hans vrede. Efter syndafallet föds människorna helt fördärvade av synden och de är i sitt naturliga tillstånd satans trälar. Människan kan inte och vill inte älska Gud och sin nästa och hon vill inte heller låta sig frälsas från detta tillstånd.
3. I sin kärlek sände Gud sin ende Son, född av jungfrun Maria till sann människa. Syndfri försonade Kristus genom sin korsdöd världen med Gud och bar synden, skulden och straffet samt beredde åt oss syndare förlossning från syndens, dödens och djävulens våld. Uppväckt av Gud stod Kristus kroppsligen upp från de döda och uppfor till himmelen.
4. Då människan i tro mottar Kristus som sin personliga Frälsare, tillräknar Gud henne inte hennes synder, utan förlåter dem för Kristi skull och ikläder henne Kristi renhet och helighet. Gud rättfärdiggör människan av nåd allena genom tro. Då människan är pånyttfödd och är i nådens tillstånd, förblir hon dock en syndare och behöver förnyad förlåtelse i Jesu blod och en allt fullständigare överlåtelse åt den helige Ande som bor i henne.
5. Dopet och nattvarden, i vilka nåden erbjuds, är Guds gärning och gåva för att väcka och stärka tron. Utan tro på det Guds ord som är förenat med sakramenten, blir dess löften inte uppfyllda.
6. Guds församling är ett samfund av alla troende, som är födda av den Helige Ande, ett samfund där evangelium rent förkunnas och sakramenten förvaltas i överensstämmelse med evangeliet. De som hör Kristus till, är ett i den Helige Ande, som gör dem till Kristi vittnen och nästans tjänare för att uppbygga församlingen.
7. Församlingen väntar på Kristi andra ankomst. Vid den yttersta domen skall de troende få äga den eviga glädjen som är tillredd åt dem och de otrogna blir dömda till en evig fördömelse.