Guds folk i rörelse

Så har ännu en höst sparkat igång för Studentmissionens del! Studieorterna fylls igen av studerande och det ligger en iver och förväntan i luften inför det kommande året. För egen del har det varit en annorlunda start på hösten då jag tagit steget tillbaka från HSSM och lämnat studentarbetet i Helsingfors i styrelsens och Oscar Sundmans goda händer. Fastän jag själv inte fått ’vara på fältet’ och uppleva start-yran och ivern har jag glatt mig otroligt mycket åt att höra student-arbetarna dela stories, berättelser om att Gud rör sig i studievärlden. Nya studerande som söker efter en kristen gemenskap har hittat ett andligt hem åt sig och samtal om tro, liv och Jesus förs ute i studievärlden. Det är enkelt att konstatera: Hösten har börjat bra.

Inför hösten då jag funderat på vad Guds uppmuntran till oss är, har meningen ’Guds familj i rörelse’ snurrat i mina tankar. Att vi vet vems vi är, vem vi är och vem vi är sända till spelar all roll, och jag vill ta tillfället i akt och dela några tankar om det.

För det första är vi en Guds familj i rörelse definierade av Jesus. De första kristna förenades kring den enkla bekännelsen: Jesus är Herre, och samma måste gälla för oss. Vår gemenskap med Gud och varandra är i Jesus. Paulus skriver till Korintierna: Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre. Jesu död på korset är grunden för vår gemenskap – och utan honom existerar ingen sann gemenskap med Gud. Paulus sammanfattar i Ef 2: ”Ni som tidigare var långt borta har kommit nära genom Kristi blod.”

För det andra är vi Guds familj. Ibland får jag feedback på att det verkar som om vi ungdomar bara pratar om gemenskap. Visst finns det en risk att gemenskapen blir ett egenvärde i sig, men rätt förstått finns gemenskap med varandra i hjärtat av det kristna budskapet. Om synd är brustna relationer och djävulens verk att kasta sönder (av grekiskans diabolos), är det naturligt att Jesu fullbordade verk också leder till att dörren är öppen, inte enbart för sann gemenskap mellan människa och Gud utan också människor emellan.

Det var den radikala gränsöverskridande gemenskapen mellan judar och greker i Antiokia som först gav Jesu efterföljare namnet kristna – vad annat skulle man kalla en för världen okänd grupp som demonstrerade en enhet judar och greker emellan? I Kristus-centrerade gemenskaper formas vi, slipas mot varandra och får ta emot kärlek såväl som visa kärlek åt andra. För en relationellt alltmer splittrad värld och för en alltmer individualiserad tid är evangelium och Guds kallelse till gemenskap med honom och varandra också en kallelse att leva ut en motkultur, att välkomna de som ingen välkomnar, att välja enhet framom egen ära. I gemenskaper grundade på Jesus förverkligas hans ord i Joh 13:35: Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar.”

För det tredje och sist är vi en Guds familj i rörelse. Jesus stannade inte vid Faderns sida utan steg ner och blev människa (Fil 2). Jesus kom för att söka det som var förlorat och i slutet av sin vandring här på jorden säger han åt lärjungarna: som Fadern har sänt mig sänder jag er. Ett avgörande test för varje kristen organisation och församling är därför: Söker vi det som är förlorat? Ingen kristen kyrka (eller organisation) blir automatiskt salig av att göra mission – men varje gemenskap som förstått vad Jesus gjort (och gör!) kommer att vilja göra mission.

Det är därför min bön och förhoppning att vi under det kommande året som Guds familj i rörelse ska lära känna Jesus bättre, leva i sann gemenskap och nå ut med budskapet om Honom som är grunden för all gemenskap.

Benjamin Sandell

Ledande studentarbetare