Till minne av Stiga

Till minne av Stiga

Stig-Olof ”Stiga” Fernström (18.2.1941 – 8.5.2021) 

Stig-Olof Fernström, eller Stiga, har efter en längre tids sjukdom fått somna in i sitt hem i Helsingfors lördagen den 8 maj 2021. Stiga var med och grundade Studentmissionen, och tack vare honom blev den en tvåspråkig organisation. Han satt i olika omgångar med i förbundsstyrelsen och det svenska samarbetsorganet sarbus, och medverkade ofta som bibelstudiehållare på olika läger och samlingar. Dessutom understödde han troget arbetet också ekonomiskt.

Här finns en kort videointervju om hur arbetet i Studentmissionen började, inspelad för Studentmissionens 50-årsjubileum 2014

Här kommer några minnen av vad Stiga fått betyda för Studentmissionen: 

 

Vad Stiga betytt för mig

Den 8. maj fick prästen och missionären Stig-Olof Fernström hembud i en ålder av 80 år. 1964 var han en av dem som grundade Finlands evangelisk-lutherska Studentmission. Det var Stiga som föreslog att verksamheten skulle vara tvåspråkig. 1966 kunde den svenskspråkiga verksamheten köra igång i Helsingfors. 

Första gången jag träffade Stiga var jag inte personligt troende ännu. Jag gick på näst sista klassen i Borgå Lyceum och Stiga och Henca (Henrik Perret) kom på ett skolbesök bl.a. till min klass. Vi fick ställa frågor och jag minns att jag tyckte att Stiga svarade bra. Två år senare kom jag som första årets matematikstuderande till tro på Kristus. Hösten 1968 hade jag fått ett besök av två ”boxmissionärer” från Studentmissionen. Men avgörandet kom först ett halvt år senare när jag blev inbjuden (och märkligt nog vågade gå) till en kristen mötesserie som ordnades i en föreläsningssal på universitetet. 

Under de 52 år som sedan följde har jag haft mycket kontakt med Stiga och betraktar honom som en god vän. Jag vill här försöka sammanfatta några saker som jag tycker att  gemenskapen med Stiga har lärt mig.

Sund bibelundervisning
Under den tid jag var aktiv i Studentmissionen i Helsingfors hade vi ofta Stiga som talare både på samlingar för studerande och på läger för skolungdomar. Han levererade alltid en gedigen bibelundervisning, som blev god andlig mat för oss (färskt rågbröd för att ta till en bild). Han kunde vara skämtsam, men han vädjade inte till känslorna i sin förkunnelse. Inga psykologiska tricks behövs. Saken talar tillräckligt kraftigt med sin egen tyngd.

Evangelisationsintresse
Bara en månad efter att jag kommit till tro bad Stiga mig komma med honom på en evangelisationsresa i Österbotten. Vi besökte klasser bl.a. i Sursik skola. Stiga undervisade och svarade på frågar. Jag fick hålla mitt vittnesbörd – och mycket mera dög jag inte heller till som nyomvänd kristen. Men det var lärorokt för mig och jag smittades av Stigas iver att föra ut evangeliet. Jag fick också se hur disciplinerat Stiga levde. Morgonbön, aftonbön, bordsbön och regelbunden bibelläsning var självklarheter för honom och blev det småningom också för mig. Så fick jag också se att Stiga hade en speciell gåva. Närhelst tillfälle gavs kunde han luta huvudet bakåt och sova en stund. Sedan var han igen pigg och beredd att leverera.

Till världens ände
Hösten 1971 åkte Stiga med hustrun Stina till Israel för studier och 1973 startade de ett helt nytt missionsarbete i Senegal. Jag hade förmånen att få vara med i deras understödsgrupp och få deras understödsbrev under hela tiden från 1971 till 1985 då de flyttade hem till Finland. På missionsfältet kom Stigas stora arbetskapacitet och målmedvetenhet till sin fulla rätt. Också efter att han kommit hem var han inkopplad på översättningsarbetet av Bibeln till serere-språket. Genom att jag kände Stiga och Stina och fick läsa om deras bekymmer och glädjeämnen blev yttre mission viktigt för mig. Till min glädje har ett av våra barn fått arbeta ett tiotal år som missionär bland aboriginerna i norra Australien. 

Guds ord håller att lita på
När jag var 31 år gammal bytte jag bana och började studera teologi. Senare fick jag många gånger vara med på samma kyrkoherdekonferens som Stiga, som var kyrkoherde i Lukas, senare Petrus församling. Ibland fördes det fram läror som Stiga ansåg att inte var bibliska. Då var han en av de få som vågade opponera sig. Han brydde sig inte om sitt anseende eller förlusten av eventuella avancemangsmöjligheter. Den bibliska tron skulle försvaras – kosta vad det kosta ville. Jag har väl inte själv varit lika modig som Stiga. Men jag har förstått att när det gäller Guds ords ställning så duger inga kompromisser.

Någon gång i vintras ringde Stiga till mig. Han verkade inte ha något egentligt ärende, men jag förstod småningom att det var ett avskedssamtal, Läkarna hade gett honom hans dödsdom och skickat honom hem för att dö. Jag minns att det var ett ljust och glatt, t.o.m. humoristiskt samta. Stiga var lugn och förväntansfull inför möjligheten att snart få träffa sin Herre och Frälsare. Också i detta fick han vara en god förebild!

Johan Eklöf

Pensionerad präst från Kristinestads församling 

 

Studentmissionens grundare, en kunnig bibellärare  

En solig majdag nåddes vi av budet att Stig-Olof ”Stiga” Fernström fått gå till vila. Stiga var en av grundarna av Studentmissionen som stod hans hjärta nära också när han gick ut i församlingstjänst och senare som missionär. Under åren som missionär utsänd av Finska Missionssällskapet, jobbade han ofta som missionssekreterare i Student- och skolungdomsmissionen genom olika avtal med FMS. Genom sitt arbete inspirerade och utmanade han många att fundera över sin plats i missionen. Detta utan att manipulera någon att fatta beslut som gick mot ens egen vilja och personlighet.
 
Många av oss lärde också känna honom som en bibellärare med en gedigen kunskap om den kultur- och språkmiljö Bibelns texter skrivits i. Hans språkkunskaper i Bibelns språk och ordens betydelse hjälpte en till en djupare förståelse av texterna. Bibelöversättning blev också det han arbetade med under sin tid i Senegal där han var med och översatte Bibeln till serere. 

Livet ut drevs han av en vilja att studera Bibeln, förkovra sig, ta reda på. Bibeln var en ständig följeslagare, den fanns alltid i hans ficka. I högmässan följde han med textläsningen i sin egen Bibel på något språk, ofta på hebreiska eller grekiska. Han uppmanade i sina tal och sina predikningar sina åhörare att själva läsa och studera Bibeln och ta reda på.

Stiga drevs av en djup önskan om att människor skulle få hitta en personlig relation till Gud, att ”komma till tro”. Denna önskan uttryckte han ännu i den hälsning som kom att bli hans sista till Kyrkpressens läsare (KP 27.5.2021). Hälsningen var ett tack för de gåvor som samlats in till hans 80-årsdag. En födelsedag som han annonserade om i vintras. I annonsen kom hans stilla humor väl till uttryck: ”ryktet om min bortgång är överdrivet”. I tackannonsen tackar han för gåvor till de ändamål han önskat gåvor till, han tackar för förbön, stöd och hågkomst som han och frun Stina fått ta del av. Samtidigt som han önskar dem som läser hans hälsning all välsignelse. Han vet att det inte är länge tills han får möta sin frälsare. En dag som han såg fram emot med förväntan.

Stiga var ingen som gjorde stort väsen av sig själv. Han klarade av att vara anspråkslös utan att be om ursäkt för att han fanns till. Många vittnar om ett respektfullt bemötande av honom, också fast de varit av olika åsikt och kommit till olika slutsatser. Han kom alltid och hälsade, tog i hand. ”Hur står det till?” frågade han och gav sig tid att vänta på svaret. 

Tack Stiga för den du var och det du gjorde! Vi ses!

Maria Sten
tidigare ledare för svenska verksamheten i Studentmissionen, 
församlingsmedlem i Petrus församling 

 

En pionjär har fått komma hem

Stig-Olof Fernström föddes i Helsingfors under mellanfreden 18.2 1941 som son till det unga pastorsparet Frej Fernström (1914 - 1998) och FM Ruth, f Wirén (1917 - 1975). Han gick i skola först i Helsingfors och sedan i Karis, där han blev student våren 1959. Efter ett år som stipendiat i Texas, USA, började han studera teologi i Helsingfors hösten 1960. Under studietiden tillbringade han ett läsår som Kyrkornas Världsråds stipendiat i Tunisien (1961-62). Han fick också tidigt en missionskallelse.

Under studietiden (hösten 1962) kom han i kontakt med den grupp som skulle bli Studentmissionen och kom där att verka som tolk och som medlem i ledningsgruppen. Han var med om att officiellt grunda Studentmissionen i början av år 1964 och var bland annat också med i redaktionen för Studentmissionens dåvarande tidning Pro Fide. Han var också med om att grunda Helsingfors svenska studentmission (1965) och var dess första ordförande. Han deltog i den boxmission Studentmissionen drev och i de missionsseminarier den ordnade som en förberedelse för arbete i yttre mission. Han stödde också arbetet i Åbo när det började våren 1968.

Finlands Evangelisk-lutherska Folkmission hade grundats 1967 för att ta över det yttremissionsansvar som Studentmissionen hade tagit på sig (1966) men hade också andra rötter. Efter Stig-Olofs prästvigning i början av år 1968, en kort tid som församlingspräst (Matteus) och militärtjänstgöring huvudsakligen i Riihimäki gick han in i Folkmissionens tjänst i Ryttylä. Han deltog samtidigt i det skolungdomsarbete som Studentmissionen hade startat på svenska och ledde under några år missionsläger på svenska för skolungdom under påsken i Ryttylä (vilka sedan fortsatte utan honom).

Efter ett år av studier som stipendiat i Jerusalem (1971-72) återgick han till Folkmissionen men lämnade den 1973 i samband med den kris som ledde till att två nya missionsorganisationer, Budbärarna (Sanansaattajat) och Såningsmannen (Kylväjä), bildades våren 1973 respektive 1974.

1974 inledde Stig-Olof sin insats som pionjärmissionär i Senegal med sin familj, han hade gift sig med Kristina (Stina) Hedström dagen efter sin prästvigning i januari 1968 och fått två barn. Hans missionsinsats fortsatte i över tio år och han gjorde stödinsatser många gånger också senare. Han var med om att översätta Nya Testamentet till senegalspråket serere och senare om att revidera översättningen. Fastän andra hade huvudansvaret för översättningen av Gamla Testamentet var han i slutskedet inkopplad också där. Arbetet i Senegal ledde småningom fram till en självständig luthersk kyrka.

I Finland verkade han i Lukas församling i Helsingfors fram till sin pensionering 2006 och mycket också efter det. Han hade många kontakter inom kyrka, frikyrka och väckelserörelser i Svenskfinland och också över språkgränsen. Han medverkade som förkunnare och bibellärare i olika delar av landet ända fram till sin sista sjukdom. Han var också en tid med i stiftsfullmäktige i Borgå stift. Överhuvudtaget var han både känd och aktiv på många olika håll och hade kanske en inofficiell ledarposition i Svensk-Finland inom väckelsearbetet, bibelkunskap och teologi. Man vände sig ofta till honom med frågor teologi och Bibel. Hans hem stod öppet för många vänner.

I nästan 25 år var han redaktionssekreterare för tidskriften Kristet Perspektiv.

Också efter sin pensionering var han en tid med i Studentmissionens förbundsstyrelse och Studentmissionen står i stor tacksamhetsskuld till honom. Han bidrog med råd och dåd åt många av oss i olika svårigheter i kristenlivet och teologin, inte minst som bibellärare. Vi som har känt honom saknar honom mycket men vi vet också att vår Gud har sina egna goda planer.

Stig-Olof Fernström gick på kvällen 8.5 2021 in i den eviga vilan i tro på sin Frälsare och i förväntan på att få se honom.

Christian Perret
Den förste anställde studentarbetaren för Studentmissionen, för tillfället medlem i förbundssstyrelsen 

 

Studentmissionens grand old man har dött 

Stig-Olof Fernström hann fylla 80 år i februari, och trots att hans hälsa vacklade det sista halvåret, minns att jag tänkte att han kommer att dö "med stövlarna på", som en gammal general. Så kan man säga att det blev också. 

Det fanns ju ingenstans där han inte var med. Teologiska institutets styrelse och ordförande för arbetsgruppen som förberedde ärenden dit. Ordförande för Keswick styrelsen i Helsingfors och den som initierade att stiftelsen blev en förening för några år sedan. Ordförande för Pro Lukas stödförening. Ordförande för arbetsgruppen som planerade Kyrkhelg Syd. Sammankallare för de teologiskt konservativa krafterna i stiftet. Med och gav ut tidningen Kristet Perspektiv. Han var länge ordförande för Luthersk Inremission som hans farfar Fred Fernström hade grundat. Han var en av grundarna för Studentmissionen. Han var en stöttepelare av rang, alltså, och jag hade förmånen att få träffa på honom då och då på flera av dessa ställen. 

Jag minns att jag tex frågade honom hur jag skulle göra när det var dags att grunda Pro Studentmissionen, jag funderade på hur stadgarna borde se ut. Han sa att det var bara att skicka in ett utkast, för förslag till rättelser skulle nog komma från Patent- och registerstyrelsen. På det sättet kom jag till skott med ärendet. Tyvärr kunde han inte vara med på Studentmissionens 50-årsjubileum 2014 för han var lite krasslig och ville spara krafterna för predikan dagen därpå, men på det jubileet syntes han ändå, intervjuad på film om grundandet av Studentmissionen och som en av de tre utnämnda hedersmedlemmarna i det nygrundade Pro Studentmissionen. 

Han jobbade visst aldrig för Studentmissionen men han var en enastående bibellärare, förtrogen som han var med Bibeln, bla från den tid han översatte den till serere i Senegal. Gamla Testamentet var hans specialitet och det undervisade han också i HSSM där jag var aktiv under min studietid. 

Jag minns faktiskt också några av de tal han höll när jag själv var studerande i Helsingfors på 90-talet. Ett skulle handla om pengar och han hade frågat en bekant vad han borde säga. Den bekanta hade då sagt nåt i stil med att han skulle säga "som det var". Stiga undervisade då om att medlemmarna i församlingen i Jerusalem sålde allt de ägde och delade inkomsterna med varandra men att det kanske inte var så långsiktigt för sedan hamnade Paulus och andra att samla in bidrag åt "de heliga i Jerusalem" när pengarna tog slut. Jag tyckte det var ärligt av Stiga att ta upp det, och det speglade hans förhållande till bibelordet. Det hade någonting att säga om alla situationer, även om det inte alltid var vad man ville höra eller väntade sig. 

Han började också alla de möten han ledde med att läsa ett Bibelord och att dela några tankar. Ibland blev orden profetiska. Jag minns ett möte dit jag kom, nedstämd för att Studentmissionens ekonomi just då var i botten. Han läste då ur Haggaj om hur Gud lovade att det andra templet skulle bli större än det första, och det tog jag som ett löfte att saker och ting gick att bygga upp igen. 

På ett annat möte tog han mig i hand när vi hälsade, och så sa han att han och Stina just bestämt sig för att svara på ett upprop jag skickat ut. De skulle höja sitt månatliga understöd till Studentmissionen. 

Det är redan flera år sen jag bad Stiga skriva en ledare till Fssmnytt. Han gav den namnet ”Studentrevolution”, och trots hans lågmälda yttre var det detta han hade på hjärtat. Att studerande igen skulle göra revolution, men inte som världen gör det, med våld och protester, utan som en hjärtats revolution, där nöden för andras eviga väl och ve var förhärskande. 

Jag kan tänka mig att han undrade den sista tiden i livet, vem ska föra arbetet vidare? På basen av hans ledare så är svaret ”vi alla”. Vi som fått del av det goda som han och andra delat med sig av till oss. Vila i frid, Stiga. Det är vår tur nu. 

Lilian Lindén 

Ledare för svenska verksamheten 

 

Studentrevolution

Det finns många exempel på hur några unga mänskors hänförelse för en gemensam sak har haft stor betydelse. Missionshistorien känner till ”Sjustjärnan från Cambridge” (The Cambridge Seven). Sju unga studenter vigde sina liv åt Kungen för att följa Hans befallning och de åkte ut som missionärer på 1880-talet. Deras insats fick djupgående följder i olika länder och många andra unga inspirerades att följa i deras fotspår. Det blev en stor missionsväckelse. Ur den väckelsen föddes bl.a. det världsvida kristna studentarbetet.

I början av 1960-talet uppstod en liten väckelse bland studenter i Finland. Mycket snart blev det tydligt att en bärande vision i den väckelsen var yttremission. Många tiotal unga svarade jakande på Jesu kallelse till tjänst på olika missionsfält. Det fanns i praktiken bara två yttremissionskanaler, Finska Missionssällskapet och SLEY (finska evangeliföreningen). Båda upplevdes som för statiska och delvis kanske som för liberala. Under flera år hade antalet finländska missionärer rört sig kring dryga 200. Utmaningen att ta Jesu befallning på allvar hördes alltför svagt.

Men plötsligt skedde en förändring. Många unga anmälde sig till tjänst. På 20 år ökade antalet missionärer med drygt 200% och det fanns flera kanaler för att föra ut budskapet till allt flera folk. Nu är det för tidigt att göra en kyrkohistorisk bedömning av utvecklingen, men mig förefaller det som om 90-talet skulle ha medfört början till en tillbakagång. Man kan bara spekulera över orsakerna. Är det kanske trenden i vår tid att inte binda sig? Har vi det för bra ställt i materiellt avseende? Handlar det om risken att ödelägga sin karriär? Jag vet inte svaren, men statistiken från senaste årsskifte visar att antalet av vår kyrkas missionärer sjunkit till 408. 

Allt tyder på att tiden är kort. Ingen vet hur länge det är möjligt att verka. Många upplever att Jesu återkomst är nära. Nu – om någonsin – borde vi som kristna göra allvar av Hans yttersta vilja. Kunde man kanske säga att det nu i tiden finns en beställning på en ny missionsvåg? Är det dagens studentgeneration som kan föregå med exempel och dra oss andra med? Jesus kallar oss alla till helhjärtad efterföljelse! 

Ledare i FSSMnytt oktober 2007. 

Stig-Olof Fernström

 

Pionjärens kännetecken

Vilka personliga egenskaper gjorde Stiga till pionjär?

Ett viktigt skede i Stigas utveckling till varmt troende kristen var att regelbundet läsa Bibeln. Det började när han kom hem från missionslägret i Ruokolax 1957. Lägret betydde mycket för honom, liksom det kristliga skolungdomslägret i Teiniharju sommaren 1958 påverkade mig. Efter lägret besökte jag Stigas sommarställe i Taipalsaari och efter det följde jag Stigas rekommendation att läsa Nya Testamentet. Min mor blev glad över detta och skänkte mig ett Nya Testamentet, som jag läste sönder men ännu har kvar. För mig var bibelläsningen vägen till en djupare och mer avgörande kristendom.

Jag har ibland funderat över vilka egenskaper som gjorde Stiga så effektiv i arbetet för Guds rike.  Det var samma egenskaper man kan spåra hos viktiga ledare och grundare av kristna och politiska rörelser. Ett viktigt drag är att ha en vilja och förmåga att övertyga andra människor och leda dem på en väg som man själv är övertygad om. Stiga hade dessa egenskaper, men han övertygade människor på ett försynt och kristligt sätt, som inte fick den andra parten att känna sig överkörd.

Vilken var den historiska bakgrunden till att Stiga startade Studentmissionen?

Man måste förstå det andliga och ideologiska klimat som rådde 1963 och 1964 då Studentmissionen kom till. De stora årsklasserna höll just på att komma till den ålder när man väljer sin framtid och livssyn. Landets levnadsstandard växte kraftigt samtidigt som det kalla kriget mellan   Sovjetkommunismen och västländerna eskalerade. Hotet om ett atomkrig som skulle ödelägga stora delar av världen upplevdes som överhängande. Ett kusligt och gastkramande exempel var Kubakrisen 1962 då det föreföll vara bara några timmar till ett atomkrig mellan Sovjet och USA. Allt detta påverkade unga människor på ett mycket konkret sätt. Nästan med desperat iver ville man ta ställning för eller emot kommunism, fredsrörelse, religion och den härskande föräldragenerationen.

Ur detta föddes taistoismen, radikal ateism, kristendomsfientlig humanism, USA-hat, idealisering av Sovjet, men också Studentmissionen. Det kristna samfundet upplevde samma kris och splittring som samhälle och studentliv. I denna andliga villervalla radikaliserades också Finlands kristenhet. En del ville följa med samhällets utveckling inför oron att helt hamna på sidospår. En annan del fann att det enda rätta var att gå till rötterna, ha Bibeln som rättesnöre. Den femte väckelsen och Studentmissionen kom in i bilden som en motsvarighet till den politiska radikaliseringen.

På finskt håll hade den kristna oppositionen etablerats, men saknades ännu på svenskt håll. Här kom Stiga in i bilden. Med Guds hjälp och de personliga egenskaper som tidigare nämnts kunde han övertyga och samla en liten skara studenter, som var fröet till svenska Studentmissionen.

Uppbrottet från de etablerade kristna grupperingarna saknade inte tragik. Då  man  kommer  med  en  annan  uppfattning  om  kristen  tro  väcker  det ibland  hos  motparten  en  känsla av  att   ha  en  tro  som  underkänns,  att  man  på  något  sätt  är  sämre.  Här kom Stigas egenskaper väl till pass. Men en oemotståndlig övertygelse om att ha rätt kombinerad med kristen ödmjukhet, kunde han bryta loss trots mångas smärta. Detta är pionjärens kännetecken, och tillsammans med Finlands kristenhet får vi tacka för en sådan som Stiga!

Karl von Smitten